Lita inte för mycket på opinionsmätningarna 

Svenska opinionsinstitut brukar vara bra på att i sina mätningar ligga hyfsat nära valresultatet. Men vi lever i en stökig tid och trots kompetenta analytiker ska vi inte bli förvånade om söndagens val på väsentliga punkter kommer att ge ett annat utfall än vad medierapporteringen hittills förespeglat, skriver Primes Public Affärs-chef Jonas Hellman.

 

Både i mediernas valrapportering och för de politiska partiernas kampanjer spelar opinionsmätningar en stor roll. Flera institut samarbetar med massmedier där resultaten presenteras och används som underlag för nyhetsrapportering. Novus samarbetar med Sveriges Television, Sifo med Svenska Dagbladet, Ipsos med Dagens Nyheter och Demoskop med Aftonbladet.

 

Den som följer olika medier och jämför mätningarna upptäcker att resultaten spretar. Även samma dag kan det presenteras undersökningar som pekar i olika riktningar och som används som underlag för olika analyser om vad som är på gång.

 

Frestande att bortse från felmarginalerna

 

Medierna vill förstås ha spännande vinklingar. Därför frestas de att spekulera och bortse från de felmarginaler som faktiskt finns i alla undersökningar.

 

På Novus egen hemsida finns en tydlig bild som visar felmarginalerna för respektive parti. Av den bilden framgår att det inte är säkert att Sverigedemokraterna är större än Moderaterna, denna skillnad ligger inom felmarginalen. Det framgår också att skillnaderna mellan flera av de mindre partierna är små och ligger inom felmarginalen.

 

På Sveriges Televisions hemsida finns en mindre text om felmarginaler där det står att ”om ett parti får 20 procent i undersökningen och har en felmarginal på 2 procentenheter så innebär det att med 95 procents säkerhet har partiet den givna dagen ett väljarstöd på mellan 18 och 22 procent”. Alltså – felmarginalen nämns, men man behöver läsa noga för att inte missa den.

 

Inför årets val publicerar Novus och Sifo dagliga mätningar av hur väljaropinionen utvecklar sig. Detta kan ge ett bedrägligt intryck av exakthet och samband med nyhetshändelser, eftersom förändringarna från dag till dag som regel ligger inom felmarginalen.

 

Därmed inte sagt att de undersökningsmetoder som används är dåliga. Det är i de förhastade slutsatserna som villfarelser uppstår.

 

Flera osäkerhetsfaktorer

 

Opinionsanalytikerna har med åren blivit allt skickligare och utvecklat allt bättre metoder. Men det finns flera faktorer som drar mot en ökad osäkerhet:

 

• Urvalet. Resultaten i en undersökning styrs av vem som tillfrågas. Undersökningsinstituten gör som regel ett gediget arbete för att få fram ett representativt urval av den röstande befolkningen. Men alla svarar inte på undersökningar. En del har inte tid, vill inte eller är svåra få tag på. Om urvalet är snedvridet blir undersökningen missvisande.

 

• Valdeltagande. I riksdagsvalet 2018 röstade 87 procent, internationellt sett en hög andel. För att en undersökning ska bli rättvisande krävs att den tar hänsyn till vilka som faktiskt röstar. Om valdeltagandet ökar, som det gjorde i det senaste riksdagsvalet, kan det påverka utfallet.

 

• Taktikval. En ganska stor andel av väljarna gör taktiska överväganden när de röstar. Instituten försöker hantera detta genom att formulera frågan ”vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag”. (Alltså inte vilket parti sympatiserar du mest med.) Men ett ändrat läge kan påverka benägenheten att taktikrösta. En del kan gå tillbaka till det parti de egentligen sympatiserar mest med. Eller taktikrösta på ett helt annat parti.

 

• Ärligheten. Inför valet 2014 fanns det uppenbart en ”skämsfaktor” som gjorde att vissa väljare när de fick frågan inte svarade att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Därför fick SD ett bättre valresultat än vad mätningarna indikerade. I valet 2018 var den effekten borta. Men fortfarande gäller att alla inte nödvändigtvis svarar ärligt på frågan hur de faktiskt kommer att rösta. Här kan också kulturella faktorer spela in.

 

• Sena beslut. Det har varit en trend att väljarna blir allt mindre partilojala och att allt fler bestämmer sig sent. I så fall ökar detta osäkerheten och leder till att händelser under valrörelsens slutskede plötsligt kan göra att många ändrar sig.

 

För vanliga väljare kan det komma som en överraskning om de opinionsmätningar som presenterats inför valet varit missvisande. Många lever i sin egen filterbubbla och uppfattar inte det stämningsläge som råder i andra delar av samhället.

 

Alltför väloljade budskap?

 

Men en väl så intressant aspekt är hur undersökningarna påverkar de politiska partierna, som bevisligen ägnar stor möda åt att mäta opinionen för att hamna rätt och maximera sin attraktivitet.
Det är knappast någon tillfällighet att Socialdemokraterna inför årets val i så stor utsträckning lyfter fram Magdalena Andersson. Mätningar visar att hon är en stor tillgång för partiet – betydligt större än vad Stefan Löfven var.

 

När partierna använder mätningar för att modifiera budskap och politiskt innehåll tar de dock en risk. Alla opinionsexperter vet att ”som man frågar får man svar”. Välmenande kampanjstrateger kan lätt bli hemmablinda och fastna i sina egna teser. Alltför väloljade budskap som återges på valaffischer, i kampanjfilmer och i valmanifest riskerar leda till att äktheten går förlorad – och att det märks, vilket sänker trovärdigheten.

 

Om detta kan det bli en diskussion efter årets val. Instrumentet opinionsundersökningar kommer även fortsatt att spela en stor roll, det är hur de används som behöver utvärderas.